Lidingöloppet MTB

Då är Lidingöloppet MTB avklarat! Det var första gången det anordnades men det märktes att gänget bakom Lidingöloppet kan det här med att arrangera lopp.

För mig var det andra gången jag ställde upp i en tävling med MTB om jag räknar med Aim Challenge förra året.

Under frukosten imorse försökte jag räkna ut, eller uppskatta, vilken tid/fart jag ska hålla för att komma i mål på en vettig tid (för det vill man ju). Jag kom fram till att 23 min/mil eller 26 km/h i snitt vore bra, då bör jag komma i mål på ungefär 2,5 timme.

Jag gick upp kl 7, K steg också upp i ottan för att hänga med och heja på. Vi var där precis i lagom tid innan start och hämtade ut nummerlapp och fixade det sista på cykeln. Funderade en stund på klädval och det blev shorts + långarmat, ett bra klädval.

Jag startade i näst sista startgruppen kl 09:35 och allt kändes bra, som jag skrivit tidigare är det ganska ovant att cykla jämfört med att springa men det är också det som gör det roligt, att prova på olika sorters träning. Lidingöloppet MTB ligger ju dessutom ganska tidigt på säsongen, totalt har jag cyklat ungefär 15-16 mil inför loppet + ett 10-tal spinningpass så jag har väl varit bättre tränad inför andra lopp. Nåväl… tillbaka till loppet.

Första 6-8 kilometrarna var det ganska mycket folk och i flera backar fick jag gå pga mycket folk. Efter drygt en mil var det inget man tänkte på, allt rullade på bra och benen kändes också ganska bra. Däremot såg jag på min GPS-klocka att min tänkta hastighet inte alls gick att hålla, kanske beror det på att hastigheten räknas ut av GPS:en tänkte jag och cyklade vidare. Snittade ungefär 20 km/h.

Trampade på bra och det var svårt att hålla ett högre tempo än runt 20 km/h, försökte verkligen köra på lite snabbare men det var inte i många partier det gick vilket förmodligen berodde mest på mig men vill nog ändå tro att det även, iallafall delvis, berodde på banan. Mycket av sträckan vi cyklade var samma delar som man springer på under Lidingöloppet så om du sprungit det känner man igen sig.

Generellt var hela banan väldigt kuperad men första halvan var det inget jag tänkte på, jag planerade min körning och ”upptäckte” backar tidigt och försökte trampa på så jag mötte backarna med fart, vilket inte alla gjorde. Tyvärr var det en hel del cyklister som hade dåligt omdöme och cyklade i sin egna lilla värld och inte höll sig till höger, inte ens när de klev av och ledde cykeln. Nån stannade mitt i backen och vid en vätskekontroll höll jag på att köra in en kille som parkerade mitt i körbanan.

Hela banan var rolig, 7-8 partier var lite mer tekniska och hade fart medan det också fanns några längre sträckor på grusvägar/asfalt, och såklart backar, backar till förbannelse. Totalt var det nog 3-4 lite trånga partier med uppförsbackar där man fick gå pga mycket folk.

Ungefär när jag hade cyklat 3 mil kände jag mig ganska pigg och försökte öka tempot och körde om ganska många, 30-45 km var nog min snabbaste del av loppet. Därefter tog benen slut, hela sista milen var hemsk. Sjuukt kuperat och extremt trötta ben. Sista milen började jag också känna en hel del värk i ryggen. Benen och ryggen gjorde ont och allt jag ville göra vara att lägga mig ner raklång.

Sista milen var det också glest med folk, jag körde några sträckor helt utan att se någon annan cyklist men shit va tungt det var. Det var några backar i slutet som jag cyklade på ettans växel.

Till slut kom jag i mål på tiden 3:14 efter 62 kilometer, alltså 44 minuter efter min beräknade tid men jag är ändå väldigt nöjd. Jag hade inte kunnat få en bättre tid, mina ben höll inte för det och jag tycker att jag planerade körningen bra för att vara min första renodlade cykeltävling.

Banprofilen för Lidingö MTB
Den sjuka banprofilen för Lidingöloppet MTB. Upp, ner, upp, ner, upp…
I mål - Lidingöloppet MTB
Efter målgång!

Lidingöloppet MTB 2013

Lidingöloppet MTB 2013

Detaljerna från GPS-klockan