Träningsåret 2014

Dags att summera träningen för 2014. Ett inlägg jag skriver främst för mig själv för att kunna gå tillbaka till senare men tänkte ändå dela med mig av det här på bloggen.

Gjorde en liknande summering förra året, läs om träningsåret 2013.

Q1: Januari-mars

Totalt blev det 34 crossfit-pass under Q1, vilket får anses OK. Minns att jag gick ut lite väl hårt i januari, ska undvika det den här året.

Februari blev en vit månad och drack inte alkohol alls under drygt 35 dagar. Fantastiskt skönt var det, funderar på att göra likadant i år.

I mars började jag föra träningsdagbok, kan låta lite väl ambitiöst men är verkligen något jag rekommenderar om du vill utveckla och förbättra din träning. Dock halkade jag snabbt efter och fick det aldrig som en vana. Ska försöka bli bättre på det i år.

I slutet på mars gjorde jag även ett maxtest på marklyft, bänkpress och 1000 meter rodd.

Marklyft: 150 kg
Bänkpress: 80 kg
1000 meter rodd: 3:24 (på 7:ans växel)

Tanken med dessa mätningar var att följa upp och förbättra men det gjorde jag aldrig. Ska köra samma maxtest i slutet på januari för att se om det blivit några ändringar.

Q2: April-juni

16 crossfit-pass under Q2 2014, vilket är alldeles för lite. Anledningen till varför skriver jag mer om längre ner.

April var en bra månad, gjorde för första gången ett eget träningsschema och bokade Stockholm Trial och Lidingöloppet.

Maj började också bra och jag bestämde mig för att satsa mer seriöst på Stockholm Triathlon. Träningen innehåll styrka 2-3 ggr, löpning 3-2 ggr och simning 1-2 ggr i veckan.

Gick ut stenhårt med träningen, halva maj tränade jag 6 pass i veckan med crossfit/styrka 2-3 ggr i veckan. Mycket bra känsla!

25 maj började dock min axel bråka ordentligt pga överbelastning. Fick en s.k. impingementsyndrom i vänster axel vilket gjorde att det inte blev mycket träning alls i juni. Inte ett enda styrkepass faktiskt.

Under Q2 ändrade jag även mycket av min kost och uteslöt mejeri- och spannmål.

Q3: Juli-september

Inte ett enda crossfit-pass under den här perioden, helt sjukt men sant. =)

Sprang Stockholm Trail vilket gick riktigt bra, 21 km i skog/trail utanför Globen på tiden 2:03. Jag måste träna mer traillöpning för att kunna slå tiden ytterligare.

Mitt första triathlonlopp i juli blev aldrig av och jag skrev ett väldigt personligt blogginlägg om det, Race report: Västerås triathlon – det blir inte alltid som man tänkt sig

Juli körde jag 3 löppass och cyklade några gånger till kontoret, det var alles. Hela augusti tränade jag inte överhuvudtaget, bortsett från ett löppass efter semestern i Argentina veckan före Stockholm Triathlon.

När jag stod på startlinjen inför Stockholm Triathlon hade jag knappt tränat alls på tre månader så uppladdningen kunde varit bättre men kände mig ändå ganska taggad och försökte mentalt förbereda mig för att genomföra loppet på under 3 timmar. Vilket jag lyckades med! Kom i mål på 2:54 och du kan läsa mer om det här Race report: Stockholm Triathlon

September var en bättre träningsmånad, då blev det mest löpning inför Lidingöloppet vilket också gick riktigt bra. Slog PB och gick i mål på tiden 2:31, läs om det här: Race report: Lidingöloppet 2014

Q4: Oktober-december

Sjukt intensiv jobbperiod för mig, blev tyvärr inte mycket träning alls. Totalt 15 crossfit-pass och ett coopertest på Bosön.

Summering

Ett halvbra träningsår som startade riktigt ambitiöst och bra, mellanlandade med lite småskador men är ändå mycket nöjd med mina resultat. Slog trots allt personbästa i alla tre lopp så det är svårt att vara missnöjd.

Nu siktar jag in mig på 2015 och hoppas på ett nytt utmanande träningsår!

Lite bilder på det…

Snyggt i mål efter Stockholm Trail. Mycket glad över min sten.
Snyggt i mål efter Stockholm Trail. Mycket glad över min sten.
I augusti åt jag protein i Argentina istället.
I augusti åt jag protein i Argentina istället.
Gillade augusti
Gillade augusti.
Här är jag glad vid målgången i Stockholm Triathlon
Här är jag glad vid målgången i Stockholm Triathlon.
Gott med kaffe efter målgång i Lidingöloppet. Skönt avslut med fantastisk sommar.
Gott med kaffe efter målgång i Lidingöloppet. Skönt avslut på en fantastisk sommar.

Race report: Lidingöloppet 2014

Då var det avklarat, Lidingöloppet 2014. Jag har en hatkärlek till detta lopp men vågar nog säga att det är ett av de bästa loppen man kan springa. Populärt både bland deltagare och publik. En folkfest OCH en rejäl utmaning.

Trots att det är sjätte gången jag springer i år skulle det visa sig bli ganska krävande även denna gång…

Förberedelserna

Förberedelserna för mig har varit sådär i år, det har varit hyffsat bra träningsnivå senaste månaden men från maj-augusti har den här träningssäsongen varit dålig. Har tränat 1-2 ggr i veckan och kanske sprungit 10-15 mil totalt i år.

Träningsupplägget senaste månaden har varit att köra distans 1,2-1,6 mil en gång i veckan, ett medeldistanspass på 10 km och helst ett intervallpass med backintervaller. Har oftast slutat med två medeldistans + ett längre pass på helgen.

Första halvan av Lidingöloppet

Vaknar upp till fantastiskt höstväder med ca 13-15 grader och solsken men något blåsigt. Kom iväg i bra tid och behövde inte stressa före start. Enda missen var att jag glömde min energigel.

Planen var att försöka hålla 5:10 tempo från start…

Jag startade i startgrupp 2 och tog det relativt lugnt, farten var runt 5:30-6:00 under ganska lång tid. Upplevde det trängre i år än tidigare och det var trångt och gick ganska sakta första 12 km. Höll mig till vänster i princip hela tiden, kände mig frustrerad men insåg samtidigt är det nog var bra för mig att inte stressa iväg så jag försökte följa den stora massan. Efter 12-13 km ökade jag farten något och det blev lite mindre folk i spåret och jag kunde ta ut steget bättre. Låg fortfarande kvar till vänster och började springa om fler personer. Jag kände mig stark!

Sista halvan av loppet

Den platta biten var avklarad och känslan var bra, jag kände mig stark och började springa snabbt nu. Jag visste att det fortfarande var långt kvar men kroppen kändes mycket bra så jag körde på. Farten jag höll mellan 13-16 km var ca 4:20-4:40, vilket är snabbt då det började bli ganska kuperat nu. Jag hittade en snabb kille som jag tog rygg på och vi höll vänster hela tiden och turades om att ropa ”håll höger” medans vi sprang. Jag njöt nu, allt kändes bra och det gick snabbt. Jag tittade på omgivningen och tog emot pubikens hejarop. I bakhuvudet visste jag att jag har drygt 1,5 mil kvar och borde spara lite på krafterna men det var svårt, allt kändes så bra. Efter ca 5-6 kilometer i snabbt tempo började det kännas i benen, men nu hade jag sprungit ca 18 km och kunde snart börja räkna ner till ”bara milen kvar”.

Farten sjönk något, jag höll 4:50-5:10 nu och vi passerade 20 km och nu väntade alla backar. Sista milen är sjukt kuperad och det är här många kroknar. Nu började det bli tungt, flåset ökade och jag började känna att benen blev tunga. Hjärnan tänkte att det bara var 1 mil kvar nu, det är bara att fortsätta. Jag höll fortfarande rätt bra fart och sprang fortfarande om många. Höll i snitt 4:55-5:10 tempo men det började bli svårt att hålla sig under 5:00, det tog mer och mer på krafterna i benen. Vid vätskekontrollerna körde jag 1 vatten, 1 energidryck varvat med 2 energidryck varannan gång. Passerade 23-24 km och hade fortfarande en bra känsla i kroppen men väntade på de tyngsta backarna.

Mötte Abborrbacken och detta var första backen jag gick en bit i, det är verkligen inte värt att springa i den. Jag tog in publikens hejarop och peppande musik (springer utan hörlurar och rekommenderar alla att göra det). Nu hade jag drygt 5 kilometer kvar och det är inte långt men det känns långt när det är ruskigt kuperat. Benen började kännas sura nu men jag fortsatte ta i och köra all in. Höll mig under 5-minuterstempo, kändes som ingen sprang om mig nu. Jag krigade för en tid under 2:30 nu. Jag ville verkligen under 2:30!

Bara 4 kilometer kvar nu men shit vad långt det är när det är tungt. Jag slet för en toppentid! Jag var nöjd med loppet såhär långt, tänkte på den känslan nu, en tung men kontrollerad känsla. Jag hade fortfarande krafter kvar att trycka ifrån med då och då.

Med 2 kilometer kvar och klockan på 2:21 visste jag att nu blir det väldigt svårt. Jag ångade på nu, tyngsta biten nu, sjukvårdstälten ligger tätt och allt fler deltagare har kramp. Höll vänster och bra fart och med en kilometer var stod klockan på 2:26, fortfarande möjligt att nå under 2:30. Jag köttade på men insåg snabbt att det skulle bli svårt. Då bestämde jag mig för att ta in publiken och omgivningen sista biten. Det blir så mycket härligare då.

När jag hade ca 600 meter kvar tog jag emot folkets hejarop och njöt, jag hade ont men kunde ändå le och njuta av ett väl genomfört lopp. Jag hade fortfarande ganska bra fart, runt 4:45 och höll den takten ända in över mållinjen. Väl i mål stod klockan på 2:31:14. Det kändes lite trist att inte nå mitt mål på under 2:30 men den känslan försvann ganska snabbt. Jag slog personbästa med 8 minuter vilket jag är fantastiskt nöjd med, särskilt med tanken på dålig träningssäsong.

Jag är mycket nöjd med årets Lidingölopp! Det är ett fantastiskt lopp som bjuder på en härlig prestation. Eller för att citera Stefan ur serien En klassiker:

Man litar ju på sin grundkondis, men det kan man inte göra i Lidingöloppet.
– Stefan ur serien En klassiker

Precis som det ska vara i ett lopp tycker jag. För ingen vill väl träna inför ett lopp alla kan klara av?

I backen – Lidingöloppet 2014
Glad i backen vid 20 km.
I mål – Lidingöloppet 2014
I mål!

Race report: Stockholm Triathlon

Sjukt taggad gick jag och hämtade ut tävlingsprylar och nummerlapp redan några dagar innan start. Stockholm Triathlon har verkligen blivit en folkfest, jag var nere och kollade på eliten i ett regnigt Gamla Stan och jag var inte ensam. Eliten är ruskigt snabb och en sprint-distans avklaras ganska snabbt av bröderna triathlon, Alistair och Jonathan Brownlee har båda tagit guld och brons i OS. De verkade dessutom gilla det regniga vädret på lördagen, brittiska bröder dominerade i triathlon.

På söndagen var det dags för oss motionärer…

Jag cyklade ner mot start och var där i god tid, det var skönt att förbereda och ladda i lugn & ro och prata med grannar. Håkan Brovell hamnade bara några meter bort, han hade kört Kalmar Ironman veckan innan, insane! Jag träffade även en crossfitkompis och Dennis från Belgien, som jag träffat en gång tidigare, i Prag haha, small world.

Tävlingsområdet före start – Stockholm Triathlon
Tävlingsområdet före start

Uppladdningen kändes som sagt bra, jag försökte memorera min plats, käkade lite nötter och tog en banan strax före start. Gick ner mot Riddarfjärden och stadshuset och där sprang jag på K som hann knäppa en bild. Råkade trampa på en geting tror jag, för jag hade ont i foten stora delar av loppet.

Starten och simningen

Simningen drog igång! Jag tog det extremt lugnt och höll mig långt bak redan från start, började simma lugnt med bröstsim för att inte irritera axeln. Allt kändes OK och jag började variera med crawl efter 100 meter, det blev nog 20 meter crawl, 50 m simning första 300-400 metrarna. Men shit vad tungt det är att simma i öppet vatten, flåsade på bra och sikten genom mina simglasögon var inte svinbra. Efter drygt halva sträckan var det mesta ganska jobbigt.

Högt flås och sista halvan höll jag mig bara till bröstsim. Simma, simma, simma… försökte öka lite och tror jag lyckades med det. Även om de snabbaste i startgruppen bakom oss började komma ifatt. Väl uppe ur vattnet hade jag simmat på 37 minuter vilket jag är nöjd med. Efter mitt axelproblem i maj har jag inte simmat över huvud taget så min tid på 37 minuter blev över förväntan. Riktigt andfådd men glad över att klarat det så pass bra vinglade jag mot växlingsområdet.

Växling 1 och dags för cykel

Växlingen tog tid men jag kände inte för att stressa, av med våtdräkt och på med strumpor, skor och tröja. Växlingsområdet är stort så det blev nog 300-350 meter jogg med cykeln. Väl uppe på cykeln kände jag mig förvånansvärt stark. Jag fick upp min planerade fart på ca 25 km/h ganska snabbt och höll kvar vid den första milen. Det är ganska mycket kurvor, bäst fart fick jag efter Västerbron ner mot Söder mälarstrand, Västerbron gör ju sitt också, den cyklade vi över 6 gånger. Vinden var rätt OK, medvind på vägen bort från växlingsområdet och motvind på vägen tillbaka.

Efter drygt halva sträckan ökade jag något och jag kände mig extremt stark. Simningen som jag är sämst på var avklarad, löpningen är jag bäst på så nu gav jag allt på cykeln. Cykelmomentet tog 1h 16 min, vilket jag också blev nöjd med, hade en genomsnittshastighet på 29,7 km/h, det har jag aldrig haft när jag cyklat på träning.

Växling 2, löpningen och målgång

Då var det dags att börja springa, växlingen från cykel till löpning är relativt lätt men shit vad benen var stumma. Det var ruskigt tungt vid start, jag hade tagit ut mig rätt ordentligt på cyklingen, det kändes nu. Det var benen som tog emot mer än konditionen men även flåset ökade efter någon kilometer. Löpningen går genom Gamla Stans gränder och avslutas med målgång på Slottsbacken, som du springer upp och förbi tre gånger. Nu var jag inte kaxig! Jag blev förvånad av att löpningen var så jobbig, tyngre än jag trodde men förmodligen hade jag kört på lite väl hårt på cykeln. Sista gången uppför Slottsbacken var det tungt men jag fick draghjälp av en annan tävlande som ville spurta sista biten, det hjälpte. Jag gick i mål med ett vrål på tiden 2:54!

Målgång – Stockholm Triathlon
I mål med ett vrål!

Summering

Jag har inte tränat ordentligt på 6 veckor och rundade av semestern med att marinera kroppen i kött och vin under två underbara veckor i Argentina. Trots det klarade jag ändå mitt något justerade mål. Före mitt axelproblem var siktet inställt på under 2:45 men efter skadan var allt under 3 timmar bra.

Jag fick plocka fram pannbenet och slita mer än jag njöt och det är aldrig roligt. Jag har slitit mycket i mina lopp genom åren men det ÄR mycket roligare att ta det lite lugnare och njuta mer av träningsmålet när det väl genomförs. Är det åldern? Haha… eller kanske är en formfråga. Är du bättre tränad blir det mindre smärta och mer njutning.

Tumme upp
Tumme upp för Stockholm Triathlon

Några saker att tänka på

  • Simma ett par gånger i öppet vatten inför loppet, det är stor skillnad mot bassäng
  • Memorera din plats från båda hållen
  • Din plats på tävlingsområdet är väldigt liten, packa väl (tänk medelstor ryggsäck)
  • Växlingsområdet är stort, räkna med att springa 300-400 meter barfota eller i cykelskor
  • Öva på växlingar om du vill få en bra tid
  • Tejpa dit någon gel på cykeln, smidigt att dra av om du använder exv vit sjukhustejp
  • Glöm inte att le och har roligt, det är en härlig känsla att möta publikens hejarop och njuta av dagen du tränat inför

Nu siktar jag mot Lidingöloppet!

Träningsåret 2013

Så här i början av ett nytt år har jag summerat min träning under 2013.

Q1, januari-mars

Började träna i mitten på januari med en blandning av spinning och gym. Tanken var att skaffa mig en bra grundstabilitet och börja med konditionsträning tidigare än jag gjort förut.

I januari/februari bokade jag också mina två första lopp, Aim Challenge Lindvallen och Lidingöloppet MTB.

I februari tog jag också lite hjälp av en PT, som i princip körde slut på mig första gången.

I mitten på mars sprang jag första rundan utomhus, minns att det var snö/is och att jag trillade ett par gånger. Körde jämn träning under de tre första månaderna, snittade ungefär 3 ggr i veckan och det blev fokus på tunga vikter med stora muskelgrupper kombinerat med kondition (spinning).

Sista dagen i mars skrev jag av någon anledning Löptider att slå, där känns Lidingöloppet på 2:30 mest aktuellt, men nja, får se.

I mars anmälde jag mig till mitt 3:e lopp, Cykelvasan

Q2, april-juni

I april köpte jag mig en mountainbike för att börja cykla inför Lidingöloppet MTB och Cykelvasan.

I april upptäckte jag också Sprint-8 intervaller (på cykel och på löpband) vilket jag tycker är riktigt bra träningsupplägg.

5 maj var det dags för Lidingöloppet MTB som gick över förväntan tycker jag, sluttiden blev 3:14.

I juni började jag känna sug efter en löpartävling och ville prova på traillöpning. Det resulterade i att jag gjorde en spontan anmälan till Stockholm Trail 21 km, kravet för en anmälan var att få 30 likes på Facebook, vilket visade sig vara alldeles för lätt. Stockholm Trail är 21 km löpning i terräng med bland annat två varv i Hammarbybacken. Jag anmälde mig två veckor innan och hann med fyra löparrundor inför loppet. Läs om resultatet och träningsupplägget →

Q3, juli-september

I juli blev det inte mycket träning, mest semester.

I augusti var det dags för årets mest krävande lopp, multisporttävlingen Aim Challenge Lindvallen och Cykelvasan.

Först ut var Aim Challenge, löpning och cykling på fjället i sex timmar med målet att samla så många kontroller och poäng som möjligt. Plockade 210 poäng, plats 44 av 114. Sämre resultat än året tidigare.

Två veckor senare var det dags för Cykelvasan, årets främsta utmaning som jag tyvärr inte har bloggat något om. Tror jag har ett utkast liggande så det kanske blir att jag färdigställer det nån dag. Återkommer om det. Jag kom iallafall i mål på 4:29 efter punktering sista milen.

September, dags för loppet som börjar bli en tradition, Lidingöloppet. Läs om förberedelserna. Hur det gick tror jag du känner till, jag stukade foten efter drygt 7 km men tog mig i mål ändå. Läs om hela loppet →

Q4, oktober-december

I oktober blev det lite rehab av foten, min konditionsträning gjorde att jag tappade i styrka.

18 oktober körde jag mitt första Crossfit-pass och har tränat den träningsformen resten av året. Några av passen finns under kategorin ”Dagens pass”.

I slutet av december summerar jag höstens träningsstatistik efter stukningen, 34 pass på 64 dagar.

Totalt blev det fem motionslopp under 2013, Lidingöloppet MTB, Stockholm Trail, Aim Challenge, Cykelvasan och Lidingöloppet. Se alla resultat →

Vad som händer i år, 2014, har jag fortfarande inte bestämt mig för. Kommer fortsätta utöva Crossfit men just nu försöker jag faktiskt att hitta en träningsform där jag inte känner att jag behöver prestera. Men det är svårt, min hjärna klarar inte riktigt det. Jag vill gärna förbättra och mäta mina resultat.

Summering av Lidingöloppet 2013

Uppladdningen inför årets upplaga av Lidingöloppet har inte varit den bästa. Jag har inte kunnat träna för någon tid i år. Mitt mål för i år var att försöka vara lite mer närvarande om omgivningen och ta till mig mer av publikens hejarop och ha roligt. Generellt försöka se det jag gör som en upplevelse och inte bara en mätning i prestation. För jag är själv min värsta fiende när det kommer till fysisk prestation. Som jag skrev häromdagen ”Jag ska för ovanlighetensskull försöka vara lite sund mot mig själv och inte köra slut på mig totalt, men vi får väl se hur det går med det.”

Hur tror du det gick? =)

Timmarna före

Jag laddade med rejäla mängder energi dagen före, startade dagen med lugn och skön frukost där jag såg Anders på Nymo. Vem blir inte inspirerade av honom?

K följde med ut till starten, det var riktigt bra väderförhållande, något kyligt innan start men så fort jag kom igång med löpning var temperaturen perfekt. Sa även till K att jag skulle ta det lugnt och inse att jag faktiskt inte haft möjlighet att träna för någon tid. Samtidigt som jag kom jag på mig själv med att börja tänka tider i huvudet på vägen dit.

Jonas innan start - Lidingöloppet 2013
Laddad inför mitt 5:e Lidingölopp.

Början av loppet

Jag började lugnt, var inte alls lika forcerad med tid och fart som förra året. Jag hade tänkt ut en lugn pace på runt 5:30 som jag höll ungefär (5:30 känns som ett trivsamt tempo i början). Såg mig omkring och njöt av det fina vädret. Sprang förbi hjälten Anders vid 4 km och allt kändes bra. Jag blev påmind om varför jag gillar Lidingöloppet så mycket, det är ett riktigt härligt lopp.

En bit in i loppet, efter drygt 7 km på en asfaltssträcka stiger jag snett, det smäller till i höger fot, en kvinna i publiken bredvid skriker till. Jag stukar fotfan! Jag fortsätter men stannar till, det gör ont när jag stödjer mig på foten så jag börjar jogga igen, det känns lite bättre då. Nästkommande 10 minuter snurrar det i skallen, bryta, fortsätta, bryta, fortsätta. Jag bestämmer mig för att fortsätta, mest för att skadan redan skett, jag kommer ha ont oavsett.

Mellan 10-20 km

Första stunden efter jag stukade foten har jag inte så ont, jag är mest arg och springer snabbare. Folk applåderar och hejar, solen skiner. Jag känner mig stark.
De nästkommande 3 kilometrarna springer jag ganska snabbt. När ungefär 18 km återstår sneglar jag på sjukvårdstältet jag springer förbi, kylspray och lindad fot kanske? De kommer förmodligen avråda mig från att fortsätta… så nä, jag skippar tältet. Jag tar mina två alvedon jag har med mig, lite sportdryck och vatten och kutar vidare istället.

Men nu, med ca halva loppet kvar har jag rejält ont. Men det blir också det som driver mig att fortsätta. Ju längre jag springer och har ont, desto närmare är jag målet.

Nu har jag ändå sprungit 5-6 km med öm fot, då kan jag likaväl fortsätta — tänker jag.

Med ungefär 13 km kvar till mål bestämmer jag mig för att öka. Flåset och benen känns ganska starka, och jag börjar öka farten något. I drygt 6 km springer jag i femminuterstempo. Foten gör ont men nu kan jag inte bryta, kanske kan jag till och med få min bästa tid nånsin.

Sista milen

Sista milen sliter jag… Kraften och farten går i vågor, ett par kilometer går sakta, jag tar en energigel och får lite mer energi, jag ökar. Jag inser att jag har en möjlighet att slå mitt personbästa.

Foten gör mest ont backarna. Jag försöker springa i alla backar, jag går i halva aborrbacken och nån annan backe jag inte minns namnet på. Mitt fokus nu är bara inställt på prestation och tid. Sista 8 kilometrarna kör jag allt för att slå PB.

Backarna suger i benen och foten men jag är hyffsat stark konditionsmässigt. Får springa om rätt många, folk är dåliga på att hålla höger, alla är trötta antar jag. Här är jag tävlingsjonas =) Det är bara framåt som gäller.

Sista 4 km är sjukt sega, jag har kört på ganska hårt vilket börjar kännas i ben och flås. Jag tar min sista gel och fortsätter, det är bara att nöta, jag kollar på klockan, det blir tajt att slå min tid. Jag fortsätter springa om många… 2 km kvar. Jag slutar kolla på klockan, nu är det bara att fortsätta springa…

Du kommer komma i mål och du kommer få en bra tid — tänker jag.

Upploppet, jag ser målet men jag ser inte tiden, jag struntar i det, bestämmer mig för att bli närvarande igen, tittar mig omkring, njuter av publikens applåder och hejarop, tänker på hjälten Anders. Tänker på hur mycket jag har slitit, två mil i smärta, jag kommer i mål, min klocka stannar på 2:40:16.

Efter målgång

Jag stannar, börjar nästan gråta, får en medalj, kan knappt gå. Letar efter sjukhustält, ser inget, orkar inte stå i kö för nåt att äta. Vill inte sätta mig ner för risk att inte kunna ställa mig upp. Fryser, hämtar mina kläder och väska haltande, så mycket folk överallt. Halta i folkvimmel är inte roligt…

Ringer K och berättar läget… Hon får mig att fortsätta leta efter sjukvård och till slut hittar jag ett tält. De lindar om foten och råder mig till vila och att ha foten i högläge närmsta dagarna.

Kvällen

Kvällen var ganska märklig, det var först då allt sjönk in. Kände mig mest som en idiot. Ingenting var värt smärtan jag hade… hur lättlurad eller dum jag varit som fortsatte. Varför då? Har inget svar på det, det är så jag fungerar, jag har alltid, alltid främst tävlat mot mig själv i all fysisk prestation.

Jag är fullt medveten om att det här bara är en stukning och ett lopp i mångas ögon. Men imorse när jag vaknade och såg min fot kändes det sjukt och galet att jag sprungit 23 km med en fot jag knappt kan gå på. Och på näst bästa tiden nånsin. Jag kom i mål på 2:40 med stukad fot. Det är både fantastiskt och sjukt på samma gång.

Nu ett dygn senare känns foten lite bättre och förmodligen är det en lättare stukning eftersom jag trots allt kunde fortsätta springa. Nu ska jag leta upp kryckorna i källaren och vila foten närmsta dagarna, så får vi hålla tummarna att foten snart blir bra igen.

God öl
Den här smakade gott efteråt.
Foten
Foten då va.

Resultat – Stockholm Trail 2013

Estimerad lästid: 6 min 32 sek.

Som några av er känner till anmälde jag mig till Stockholm Trail två veckor innan start, här kan du läsa mer om det. Jag har sprungit ganska mycket senaste fyra åren men 2013 har jag främst fokuserat på kost, styrka och cykling. Jag hade inte planerat att springa något renodlat löplopp i år förutom eventuellt Lidingöloppet (mest för att det isåfall blir femte gången i rad).

Jag har heller aldrig tidigare sprungit terräng/trail men blev lite sugen på att prova när jag läste om det för någon månad sen.

Förberedelser

Det har hänt förr att jag anmält mig sent till lopp men det här tog priset. Jag tyckte till och med det kändes dumdristigt med bara två veckor kvar och så lite tränad. Har otrolig respekt för de som springer långt och kuperat, krävs starka ben och mycket mental styrka för att klara det.

Men men, jag gillar utmaningar och att inte ställa upp var inte ett alternativ efter jag skrivit om det på Facebook. (Det är ett tips förresten, för att sporras ytterligare, säg det till folk i din omgivning, då blir det svårare att kasta in handduken.)

Direkt efter min anmälan förberedde jag mig för att hela sista milen skulle bli horribel.

Träningsformen

Jag körde MTB-loppet Lidingöloppet MTB i maj och har varit igång på cykel sedan 7 april så helt otränad är jag inte, vilket kanske är en förutsättning för att man ska klara ett halvt marathon i terräng/skog.

Att jag hunnit med ett antal lopp (12 totalt) senaste fem åren var också något jag försökte tänka på de dagar då det kändes som fel beslut. Men att formen kände osäker, det var tydligt.

Träningsupplägg

Med bara två veckor på mig att träna valde jag att köra korta men intensiva träningspass och det blev totalt fyra löppass innan startskottet gick. Varav två pass blev med sprint-8 intervaller i en lång backe jag hittade här hemma. Sista tre dagarna vilade jag och åt, åt som aldrig förr, mer än jag gjort inför något annat lopp.

Början av loppet

Starten gick kl 11 vilket kändes bra, jag hann äta som jag ville och kunde ta en ganska lugn morgon. Vädret såg också bra ut om än en liten risk för regn. På morgonen försökte jag också räkna ut en genomsnittstempo att hålla, jag siktade på 6:30-7:00.
– Vore trevligt att komma i mål på 2,5 timme, tänkte jag.

Packat och klart
Packat och klart.

Jag hade någorlunda koll på banan, eller rättare sagt, jag visste att vi skulle uppför Hammarbybacken strax efter start och EN GÅNG TILL ungefär halvvägs in i loppet.

Jag värmde upp i två-tre minuter, studsade lite vid startlinjen och sen bar det iväg…

Första biten var på asfalt, sen lite skog, sen asfalt, stigar osv. Märkte rätt snabbt att det här kommer bli tekniskt och pulsen var uppe ganska högt redan efter 2 km. Efter drygt 3 km mötte vi Hammarbybacken, vi sprang uppför den högra sidan, vilket kändes OK då det inte är fullt lika brant där, iaf inte i början. Jag sprang ungefär halva biten upp sen gick jag och nästan alla andra också, sista biten upp är ruskigt brant.

Det var jobbigare nedför, brantare och mycket jobbigare än jag hade räknat med. Tass, tass, tass nedför Hammarbybacken. Inga älgakliv där inte.

Sen var jag igång, allt kändes riktigt bra, det lättade lite bland folket (det var två kösituationer första 5 km) och det flöt på i OK tempo. Tempot kunde jag inte hålla koll på då min GPS-klocka inte riktigt hängde med på korta svängar i tog i skogen. För det var verkligen i skogen.

RÄTT IN HÄR BARA! sa en funktionär, och då sprang man däråt.

Hela banan var bra uppmärkt och snitslad hela vägen, nästan enbart singletrack (en person i bredd), några kortare sträckor i elljusspår och överlag en ganska teknisk bana.

För mig var det helt nytt att springa single track i skog och stigar. Och jag gillade det. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men det var skönt och det kändes bra för tempot var lagom men pulsen hög. Mina ben kändes också oförskämt pigga.

Halvvägs in i loppet

Stora delar av loppet var det folk både framför och bakom men jag ökade något och sprang om ganska många, tror det var max 20 personer som sprang om mig. Efter drygt 1,5 mil sprang vi i något slags getingbo och jag fick fyra getingstick på höger framsida lår och ett på vänster vad. Viftade med armarna och det sved ordentligt men efter 5 minuter kände jag inte av någonting så det var bara att fortsätta.

Benen kändes pigga, tiden såg bra ut och med drygt 6-7 km kvar bestämde jag mig för att öka ytterligare. Jag ökade inte mycket men ville ändå testa hur det kändes. Sen kom backarna. Hammarbybacken visste jag om och den tänkte jag på hela vägen men det var inte den enda backen vi sprang i kan jag säga. Sista 6 km gick upp-ner upp-ner ner-upp heeela tiden, vilket märktes på omgivningen för det blev glesare och glesare i spåret. Det kändes inte som jag tappade något i tempo men jag började känna av i benen. Inte lika mycket som jag gjort i tidigare Lidingölopp men tänkte att nu börjar det snart svida men jag trummade på. Pulsen var hög, andningen var ganska hög i princip hela loppet. Jag hade en medelpuls på 164 slag/min och en maxpuls på 171 slag/min. En rätt hög snittpuls alltså.

Avslutningen

Efter ungefär 18 km var det dags att möta Hammarbybacken igen. Jag hade sprungit på i en bra takt och försökt hålla något högre tempo de korta sträckor där det var grus/motionsspår. Den här gången sprang vi tillbaka, vilket betydde den branta långa delen uppför. Här var det bara att gå, jag sprang inte särkilt länge i backen och jag tror ingen annan gjorde det heller. Men det kändes ändå OK, benen var inte totalt slut, det fanns lite krafter kvar och jag tog hjälp med armarna för att inte göra slut på benen helt, det återstod ändå 3 km när vi var på toppen av Hammarbybacken. Väl på toppen var det bara att kuta på, försöka springa så snabbt det gick men nu märkte jag att benen började bli trötta. Tror inte jag mötte en enda funktionär som INTE hejade på och applåderade när man sprang förbi. Det betyder mycket.

Sista vändan i Hammarbybacken, rätt glad trots 18 km
Sista vändan i Hammarbybacken, rätt glad trots 18 km.
På toppen!
På toppen!

Sista biten var det bara att stålsätta sig, jag har haft tyngre sista kilometrar förut så denna gången var det bara att låta benen jobba på. Under hela loppet tittade jag inte så mycket på klockan och kanske var det en bra sak. Samtidigt har man fullt upp med att kolla på var man springer, kanske är det de som jag gillar, att det krävs så mycket fokus och koncentration, du glömmer bort tiden. Du kan titta upp när det är fin omgivning men sen är det bara ner med huvudet och ha blicken 3-6 meter framför dig.

Start och målgång var vid Globen så sista biten ser man Globen framför sig och när jag gjorde det var det en otrolig känsla. Även om mina ben var trötta började en känsla sprida sig kroppen. En känsla av lycka och lättnad. Det var extremt härlig att se målet framför sig och veta att detta kommer jag klara, med bara två veckors förberedelser kommer jag ändå klara av ett halvt marathon i skog/terräng.

Jag gjorde det! Jag fixade 21 km! I skog! På tiden 2:06, jag slog alltså min beräknade tid med hästlängder. 2:06 är en tid jag är mycket nöjd med.

Stort tack till fina K som hejade på under hela loppet och även fångade mig på bild några gånger. Det var så härligt att se dig stå där och ropa. Det gav mig extra energi och gjorde mig glad.

I mål!
I mål!

Prove by doing är ändå rätt kul!

Lidingöloppet MTB

Då är Lidingöloppet MTB avklarat! Det var första gången det anordnades men det märktes att gänget bakom Lidingöloppet kan det här med att arrangera lopp.

För mig var det andra gången jag ställde upp i en tävling med MTB om jag räknar med Aim Challenge förra året.

Under frukosten imorse försökte jag räkna ut, eller uppskatta, vilken tid/fart jag ska hålla för att komma i mål på en vettig tid (för det vill man ju). Jag kom fram till att 23 min/mil eller 26 km/h i snitt vore bra, då bör jag komma i mål på ungefär 2,5 timme.

Jag gick upp kl 7, K steg också upp i ottan för att hänga med och heja på. Vi var där precis i lagom tid innan start och hämtade ut nummerlapp och fixade det sista på cykeln. Funderade en stund på klädval och det blev shorts + långarmat, ett bra klädval.

Jag startade i näst sista startgruppen kl 09:35 och allt kändes bra, som jag skrivit tidigare är det ganska ovant att cykla jämfört med att springa men det är också det som gör det roligt, att prova på olika sorters träning. Lidingöloppet MTB ligger ju dessutom ganska tidigt på säsongen, totalt har jag cyklat ungefär 15-16 mil inför loppet + ett 10-tal spinningpass så jag har väl varit bättre tränad inför andra lopp. Nåväl… tillbaka till loppet.

Första 6-8 kilometrarna var det ganska mycket folk och i flera backar fick jag gå pga mycket folk. Efter drygt en mil var det inget man tänkte på, allt rullade på bra och benen kändes också ganska bra. Däremot såg jag på min GPS-klocka att min tänkta hastighet inte alls gick att hålla, kanske beror det på att hastigheten räknas ut av GPS:en tänkte jag och cyklade vidare. Snittade ungefär 20 km/h.

Trampade på bra och det var svårt att hålla ett högre tempo än runt 20 km/h, försökte verkligen köra på lite snabbare men det var inte i många partier det gick vilket förmodligen berodde mest på mig men vill nog ändå tro att det även, iallafall delvis, berodde på banan. Mycket av sträckan vi cyklade var samma delar som man springer på under Lidingöloppet så om du sprungit det känner man igen sig.

Generellt var hela banan väldigt kuperad men första halvan var det inget jag tänkte på, jag planerade min körning och ”upptäckte” backar tidigt och försökte trampa på så jag mötte backarna med fart, vilket inte alla gjorde. Tyvärr var det en hel del cyklister som hade dåligt omdöme och cyklade i sin egna lilla värld och inte höll sig till höger, inte ens när de klev av och ledde cykeln. Nån stannade mitt i backen och vid en vätskekontroll höll jag på att köra in en kille som parkerade mitt i körbanan.

Hela banan var rolig, 7-8 partier var lite mer tekniska och hade fart medan det också fanns några längre sträckor på grusvägar/asfalt, och såklart backar, backar till förbannelse. Totalt var det nog 3-4 lite trånga partier med uppförsbackar där man fick gå pga mycket folk.

Ungefär när jag hade cyklat 3 mil kände jag mig ganska pigg och försökte öka tempot och körde om ganska många, 30-45 km var nog min snabbaste del av loppet. Därefter tog benen slut, hela sista milen var hemsk. Sjuukt kuperat och extremt trötta ben. Sista milen började jag också känna en hel del värk i ryggen. Benen och ryggen gjorde ont och allt jag ville göra vara att lägga mig ner raklång.

Sista milen var det också glest med folk, jag körde några sträckor helt utan att se någon annan cyklist men shit va tungt det var. Det var några backar i slutet som jag cyklade på ettans växel.

Till slut kom jag i mål på tiden 3:14 efter 62 kilometer, alltså 44 minuter efter min beräknade tid men jag är ändå väldigt nöjd. Jag hade inte kunnat få en bättre tid, mina ben höll inte för det och jag tycker att jag planerade körningen bra för att vara min första renodlade cykeltävling.

Banprofilen för Lidingö MTB
Den sjuka banprofilen för Lidingöloppet MTB. Upp, ner, upp, ner, upp…
I mål - Lidingöloppet MTB
Efter målgång!

Lidingöloppet MTB 2013

Lidingöloppet MTB 2013

Detaljerna från GPS-klockan

Resultat Lidingöloppet 2012

Då var mitt fjärde Lidingölopp avklarat och vilket jäkla lopp det blev. Visade sig bli extremt tungt och det beror nog både på att jag inte haft jättestort fokus på Lidingöloppet plus att jag tränat och tävlat med helt andra muskelgrupper i år.

Här kommer en matig brief från gårdagens terränglopp.

Innan start

Var uppe ganska tidigt då min syrra var här på besök för att köra hennes första Lidingölopp. Hon startade två timmar för mig. Jag slevade i mig mycket gröt och tog med mig kyckling och pasta som lunch.

Lunch innan Lidingöloppet
Finlunch innan start

Början av loppet

Startar i startgrupp 2 kl 12:40. Ganska laddad och bra väderförhållande. Blir snabbt varm och inser att jag nog har lite mycket kläder på mig (långarmat, t-shirt och långa tights).

Som vanligt är det ganska trångt i början och första 8 km går i ”startledstempo”. Därefter blir det något bättre men jag tycker det är ont om plats fram till 15 km. I år började jag mycket hårdare än jag brukar (trots osäker form) och springer första 15 km på 01:16, 6 minuter snabbare än förra året, här nånstans började jag få ont i benen.

Mellan 10-18 km tycker jag det var ovanligt trångt och nästan inga håller höger (trots rutinerad startgrupp), vilket jag störde mig på mer än tidigare, sprang om folk när det fanns möjlighet.

Sista milen

Nånstans efter 18 km börjar energin ta slut i mina ben och flåset ökar, kontrollen jag kunde ha förra året blir svårare att ha nu då jag måste fokusera på att sätta ena benet framför den andra så snabbt jag kan.

20 km passerar jag 7 minuter snabbare än förra året men därefter tappar jag kraftigt. Sista milen har jag väldigt ont i benen och trycker i mig sportdryck vid varje väteskekontroll

Målgång

Mellan 25-30 km går allting ganska långsamt (i jämförelse), vissa partier har jag en kilometertid på en minut långsammare än snittet (5:30-6:00). Här fick jag slita och kämpa för jag ville såklart slå min tid från förra året.

Upploppet var tungt och lerigt men alltid lika härligt att springa och höra folkmassan skrika efter att man kämpat i tre mil. Kom i mål på 2:39:20, ungefär tre minuter snabbare än förra året vilket jag får vara nöjd med.

Summa sumarum

Tyngsta loppet av de fyra jag kört men samtidigt den bästa tiden, trots fokus på mycket annat i år. Hade lite annan strategi än tidigare år och försökte springa snabbt första biten men tyvärr lyckades jag inte hålla det hela vägen.

Benen kändes otroligt tunga och det beror på att jag inte tränat mycket ben eller haft så mycket fokus på Lidingöloppet i år. Har tränat och tävlat med många andra muskelgrupper i år jämfört med förra året.

Har ont i fötter och ben idag, ska bli spännande att flytta på tisdag 🙂

Resultat ITU World Triathlon Stockholm

Så har jag genomfört min andra triathlontävling i sprintdistans! 750 m simning, 20 km cykling, 5 km löpning. Vill du veta mer om triathlon har jag tidigare skrivit bloggposten ”Så fungerar ett triathlon”.

Jag var lite nervös inför söndagens drabbning då jag känner mig ganska dålig på att simma. När jag pratat med andra är det många som känner likadant och är oroliga över simmomentet i en triathlontävling och just därför de avstår. Att jag dessutom inte konditionstränat sedan min förra tävling för tre veckor sedan gjorde mig inte mindre nervös.

Men man ska skita i att vara nervös! =) Det är bara att köra, allt ordnar sig.

Dagen i klockslag

09:30
Tog cykeln ner till stadshuset där växlingsområdet fanns och simningen startade. Hängde regn i luften men det höll uppe tills vi simmade i vattnet.

11:00
Simstart med riktigt peppande och vrål precis vid start.

11:20
Kom upp ur vattnet mindre snurrig än förra året. Hade ingen koll på tiden.

11:25
Efter halvsmidig växling var det dags för cykel. Tog det lugnt i början och ökade nånstans i mitten. Höll på att missa vändningen (och bara köra halva sträckan) men hann vända. Allt kändes rätt bra men vågade inte köra slut på benen helt. Visste att löpningen kan bli tung.

12:07
Hoppade av cykeln och började springa i hög fart men fick sakta ner ganska snabbt. Varje löpsteg känns och man får ta i lite extra men hela löpningen kändes under kontroll men hade ganska mycket flås och hög puls. I gamla stan var det mycket folk och jag råkade faktiskt springa ner en kvinna som gick tvärs över vägen med sin kabinväska.

Vid slottsbacken fick jag fråga en funktionär om jag kunde springa runt ett varv till eller om det bara var målgång uppe i backen, visades sig att det gick att vika av precis innan målgång uppe vid målet. Sista varvet sprang jag om ganska många.

12:25
Väl i mål kändes benen rätt OK ändå, mötte upp K som stod och spanade efter mig vid målet och sprang i hällregn för ombyte innan en cykeltur hem.

Resultatet i siffor

Simma, 20:49
Övergång 1, 04:25
Cykla, 37:48
Övergång 2, 2:38
Springa, 18:31
I mål på tiden 1:24:08

Ett par saker att tänka på

  • Hämta ut nummerlapp i god tid, helst någon dag innan så slipper du stress vid start
  • LÄS informationen start-PM så du vet vad som gäller gällande starttider, antal varv i cykling, bansträcka osv
  • Var inte orolig för simningen, många tycker det är svårt och tar hänsyns och det finns gott om funktionärer som håller koll
  • Rulla upp t-shirt och sockar så blir de enklare att ta på sig i växlingen
  • Försök ta in situationen och njut av stämningen, omgivningen och publiken
  • Var uppmärksam på skyltar, pilar och funktionärer som visar vägen
  • Visa hänsyn i växlingsområdet och under cyklingen. Du är inte ensam om att tävla.