Träningsåret 2014

Dags att summera träningen för 2014. Ett inlägg jag skriver främst för mig själv för att kunna gå tillbaka till senare men tänkte ändå dela med mig av det här på bloggen.

Gjorde en liknande summering förra året, läs om träningsåret 2013.

Q1: Januari-mars

Totalt blev det 34 crossfit-pass under Q1, vilket får anses OK. Minns att jag gick ut lite väl hårt i januari, ska undvika det den här året.

Februari blev en vit månad och drack inte alkohol alls under drygt 35 dagar. Fantastiskt skönt var det, funderar på att göra likadant i år.

I mars började jag föra träningsdagbok, kan låta lite väl ambitiöst men är verkligen något jag rekommenderar om du vill utveckla och förbättra din träning. Dock halkade jag snabbt efter och fick det aldrig som en vana. Ska försöka bli bättre på det i år.

I slutet på mars gjorde jag även ett maxtest på marklyft, bänkpress och 1000 meter rodd.

Marklyft: 150 kg
Bänkpress: 80 kg
1000 meter rodd: 3:24 (på 7:ans växel)

Tanken med dessa mätningar var att följa upp och förbättra men det gjorde jag aldrig. Ska köra samma maxtest i slutet på januari för att se om det blivit några ändringar.

Q2: April-juni

16 crossfit-pass under Q2 2014, vilket är alldeles för lite. Anledningen till varför skriver jag mer om längre ner.

April var en bra månad, gjorde för första gången ett eget träningsschema och bokade Stockholm Trial och Lidingöloppet.

Maj började också bra och jag bestämde mig för att satsa mer seriöst på Stockholm Triathlon. Träningen innehåll styrka 2-3 ggr, löpning 3-2 ggr och simning 1-2 ggr i veckan.

Gick ut stenhårt med träningen, halva maj tränade jag 6 pass i veckan med crossfit/styrka 2-3 ggr i veckan. Mycket bra känsla!

25 maj började dock min axel bråka ordentligt pga överbelastning. Fick en s.k. impingementsyndrom i vänster axel vilket gjorde att det inte blev mycket träning alls i juni. Inte ett enda styrkepass faktiskt.

Under Q2 ändrade jag även mycket av min kost och uteslöt mejeri- och spannmål.

Q3: Juli-september

Inte ett enda crossfit-pass under den här perioden, helt sjukt men sant. =)

Sprang Stockholm Trail vilket gick riktigt bra, 21 km i skog/trail utanför Globen på tiden 2:03. Jag måste träna mer traillöpning för att kunna slå tiden ytterligare.

Mitt första triathlonlopp i juli blev aldrig av och jag skrev ett väldigt personligt blogginlägg om det, Race report: Västerås triathlon – det blir inte alltid som man tänkt sig

Juli körde jag 3 löppass och cyklade några gånger till kontoret, det var alles. Hela augusti tränade jag inte överhuvudtaget, bortsett från ett löppass efter semestern i Argentina veckan före Stockholm Triathlon.

När jag stod på startlinjen inför Stockholm Triathlon hade jag knappt tränat alls på tre månader så uppladdningen kunde varit bättre men kände mig ändå ganska taggad och försökte mentalt förbereda mig för att genomföra loppet på under 3 timmar. Vilket jag lyckades med! Kom i mål på 2:54 och du kan läsa mer om det här Race report: Stockholm Triathlon

September var en bättre träningsmånad, då blev det mest löpning inför Lidingöloppet vilket också gick riktigt bra. Slog PB och gick i mål på tiden 2:31, läs om det här: Race report: Lidingöloppet 2014

Q4: Oktober-december

Sjukt intensiv jobbperiod för mig, blev tyvärr inte mycket träning alls. Totalt 15 crossfit-pass och ett coopertest på Bosön.

Summering

Ett halvbra träningsår som startade riktigt ambitiöst och bra, mellanlandade med lite småskador men är ändå mycket nöjd med mina resultat. Slog trots allt personbästa i alla tre lopp så det är svårt att vara missnöjd.

Nu siktar jag in mig på 2015 och hoppas på ett nytt utmanande träningsår!

Lite bilder på det…

Snyggt i mål efter Stockholm Trail. Mycket glad över min sten.
Snyggt i mål efter Stockholm Trail. Mycket glad över min sten.
I augusti åt jag protein i Argentina istället.
I augusti åt jag protein i Argentina istället.
Gillade augusti
Gillade augusti.
Här är jag glad vid målgången i Stockholm Triathlon
Här är jag glad vid målgången i Stockholm Triathlon.
Gott med kaffe efter målgång i Lidingöloppet. Skönt avslut med fantastisk sommar.
Gott med kaffe efter målgång i Lidingöloppet. Skönt avslut på en fantastisk sommar.

Race report: Lidingöloppet 2014

Då var det avklarat, Lidingöloppet 2014. Jag har en hatkärlek till detta lopp men vågar nog säga att det är ett av de bästa loppen man kan springa. Populärt både bland deltagare och publik. En folkfest OCH en rejäl utmaning.

Trots att det är sjätte gången jag springer i år skulle det visa sig bli ganska krävande även denna gång…

Förberedelserna

Förberedelserna för mig har varit sådär i år, det har varit hyffsat bra träningsnivå senaste månaden men från maj-augusti har den här träningssäsongen varit dålig. Har tränat 1-2 ggr i veckan och kanske sprungit 10-15 mil totalt i år.

Träningsupplägget senaste månaden har varit att köra distans 1,2-1,6 mil en gång i veckan, ett medeldistanspass på 10 km och helst ett intervallpass med backintervaller. Har oftast slutat med två medeldistans + ett längre pass på helgen.

Första halvan av Lidingöloppet

Vaknar upp till fantastiskt höstväder med ca 13-15 grader och solsken men något blåsigt. Kom iväg i bra tid och behövde inte stressa före start. Enda missen var att jag glömde min energigel.

Planen var att försöka hålla 5:10 tempo från start…

Jag startade i startgrupp 2 och tog det relativt lugnt, farten var runt 5:30-6:00 under ganska lång tid. Upplevde det trängre i år än tidigare och det var trångt och gick ganska sakta första 12 km. Höll mig till vänster i princip hela tiden, kände mig frustrerad men insåg samtidigt är det nog var bra för mig att inte stressa iväg så jag försökte följa den stora massan. Efter 12-13 km ökade jag farten något och det blev lite mindre folk i spåret och jag kunde ta ut steget bättre. Låg fortfarande kvar till vänster och började springa om fler personer. Jag kände mig stark!

Sista halvan av loppet

Den platta biten var avklarad och känslan var bra, jag kände mig stark och började springa snabbt nu. Jag visste att det fortfarande var långt kvar men kroppen kändes mycket bra så jag körde på. Farten jag höll mellan 13-16 km var ca 4:20-4:40, vilket är snabbt då det började bli ganska kuperat nu. Jag hittade en snabb kille som jag tog rygg på och vi höll vänster hela tiden och turades om att ropa ”håll höger” medans vi sprang. Jag njöt nu, allt kändes bra och det gick snabbt. Jag tittade på omgivningen och tog emot pubikens hejarop. I bakhuvudet visste jag att jag har drygt 1,5 mil kvar och borde spara lite på krafterna men det var svårt, allt kändes så bra. Efter ca 5-6 kilometer i snabbt tempo började det kännas i benen, men nu hade jag sprungit ca 18 km och kunde snart börja räkna ner till ”bara milen kvar”.

Farten sjönk något, jag höll 4:50-5:10 nu och vi passerade 20 km och nu väntade alla backar. Sista milen är sjukt kuperad och det är här många kroknar. Nu började det bli tungt, flåset ökade och jag började känna att benen blev tunga. Hjärnan tänkte att det bara var 1 mil kvar nu, det är bara att fortsätta. Jag höll fortfarande rätt bra fart och sprang fortfarande om många. Höll i snitt 4:55-5:10 tempo men det började bli svårt att hålla sig under 5:00, det tog mer och mer på krafterna i benen. Vid vätskekontrollerna körde jag 1 vatten, 1 energidryck varvat med 2 energidryck varannan gång. Passerade 23-24 km och hade fortfarande en bra känsla i kroppen men väntade på de tyngsta backarna.

Mötte Abborrbacken och detta var första backen jag gick en bit i, det är verkligen inte värt att springa i den. Jag tog in publikens hejarop och peppande musik (springer utan hörlurar och rekommenderar alla att göra det). Nu hade jag drygt 5 kilometer kvar och det är inte långt men det känns långt när det är ruskigt kuperat. Benen började kännas sura nu men jag fortsatte ta i och köra all in. Höll mig under 5-minuterstempo, kändes som ingen sprang om mig nu. Jag krigade för en tid under 2:30 nu. Jag ville verkligen under 2:30!

Bara 4 kilometer kvar nu men shit vad långt det är när det är tungt. Jag slet för en toppentid! Jag var nöjd med loppet såhär långt, tänkte på den känslan nu, en tung men kontrollerad känsla. Jag hade fortfarande krafter kvar att trycka ifrån med då och då.

Med 2 kilometer kvar och klockan på 2:21 visste jag att nu blir det väldigt svårt. Jag ångade på nu, tyngsta biten nu, sjukvårdstälten ligger tätt och allt fler deltagare har kramp. Höll vänster och bra fart och med en kilometer var stod klockan på 2:26, fortfarande möjligt att nå under 2:30. Jag köttade på men insåg snabbt att det skulle bli svårt. Då bestämde jag mig för att ta in publiken och omgivningen sista biten. Det blir så mycket härligare då.

När jag hade ca 600 meter kvar tog jag emot folkets hejarop och njöt, jag hade ont men kunde ändå le och njuta av ett väl genomfört lopp. Jag hade fortfarande ganska bra fart, runt 4:45 och höll den takten ända in över mållinjen. Väl i mål stod klockan på 2:31:14. Det kändes lite trist att inte nå mitt mål på under 2:30 men den känslan försvann ganska snabbt. Jag slog personbästa med 8 minuter vilket jag är fantastiskt nöjd med, särskilt med tanken på dålig träningssäsong.

Jag är mycket nöjd med årets Lidingölopp! Det är ett fantastiskt lopp som bjuder på en härlig prestation. Eller för att citera Stefan ur serien En klassiker:

Man litar ju på sin grundkondis, men det kan man inte göra i Lidingöloppet.
– Stefan ur serien En klassiker

Precis som det ska vara i ett lopp tycker jag. För ingen vill väl träna inför ett lopp alla kan klara av?

I backen – Lidingöloppet 2014
Glad i backen vid 20 km.
I mål – Lidingöloppet 2014
I mål!

Lidingöloppet och Stockholm Trail bokat

Då har jag äntligen tagit tag i årets motionslopp och tävlingar. Hittills har jag bokat Lidingöloppet och Stockholm Trail. Samma lopp som jag körde förra året.

Sneglar lite på Stockholm Triathlon också men suger på karamellen lite till.

Igår blev det MTB-premiär, 4 mil i grymt bra väder.

Kaffepaus innan hemgång.
Kaffepaus innan hemgång.

Toppbild från Flickr

Träningsåret 2013

Så här i början av ett nytt år har jag summerat min träning under 2013.

Q1, januari-mars

Började träna i mitten på januari med en blandning av spinning och gym. Tanken var att skaffa mig en bra grundstabilitet och börja med konditionsträning tidigare än jag gjort förut.

I januari/februari bokade jag också mina två första lopp, Aim Challenge Lindvallen och Lidingöloppet MTB.

I februari tog jag också lite hjälp av en PT, som i princip körde slut på mig första gången.

I mitten på mars sprang jag första rundan utomhus, minns att det var snö/is och att jag trillade ett par gånger. Körde jämn träning under de tre första månaderna, snittade ungefär 3 ggr i veckan och det blev fokus på tunga vikter med stora muskelgrupper kombinerat med kondition (spinning).

Sista dagen i mars skrev jag av någon anledning Löptider att slå, där känns Lidingöloppet på 2:30 mest aktuellt, men nja, får se.

I mars anmälde jag mig till mitt 3:e lopp, Cykelvasan

Q2, april-juni

I april köpte jag mig en mountainbike för att börja cykla inför Lidingöloppet MTB och Cykelvasan.

I april upptäckte jag också Sprint-8 intervaller (på cykel och på löpband) vilket jag tycker är riktigt bra träningsupplägg.

5 maj var det dags för Lidingöloppet MTB som gick över förväntan tycker jag, sluttiden blev 3:14.

I juni började jag känna sug efter en löpartävling och ville prova på traillöpning. Det resulterade i att jag gjorde en spontan anmälan till Stockholm Trail 21 km, kravet för en anmälan var att få 30 likes på Facebook, vilket visade sig vara alldeles för lätt. Stockholm Trail är 21 km löpning i terräng med bland annat två varv i Hammarbybacken. Jag anmälde mig två veckor innan och hann med fyra löparrundor inför loppet. Läs om resultatet och träningsupplägget →

Q3, juli-september

I juli blev det inte mycket träning, mest semester.

I augusti var det dags för årets mest krävande lopp, multisporttävlingen Aim Challenge Lindvallen och Cykelvasan.

Först ut var Aim Challenge, löpning och cykling på fjället i sex timmar med målet att samla så många kontroller och poäng som möjligt. Plockade 210 poäng, plats 44 av 114. Sämre resultat än året tidigare.

Två veckor senare var det dags för Cykelvasan, årets främsta utmaning som jag tyvärr inte har bloggat något om. Tror jag har ett utkast liggande så det kanske blir att jag färdigställer det nån dag. Återkommer om det. Jag kom iallafall i mål på 4:29 efter punktering sista milen.

September, dags för loppet som börjar bli en tradition, Lidingöloppet. Läs om förberedelserna. Hur det gick tror jag du känner till, jag stukade foten efter drygt 7 km men tog mig i mål ändå. Läs om hela loppet →

Q4, oktober-december

I oktober blev det lite rehab av foten, min konditionsträning gjorde att jag tappade i styrka.

18 oktober körde jag mitt första Crossfit-pass och har tränat den träningsformen resten av året. Några av passen finns under kategorin ”Dagens pass”.

I slutet av december summerar jag höstens träningsstatistik efter stukningen, 34 pass på 64 dagar.

Totalt blev det fem motionslopp under 2013, Lidingöloppet MTB, Stockholm Trail, Aim Challenge, Cykelvasan och Lidingöloppet. Se alla resultat →

Vad som händer i år, 2014, har jag fortfarande inte bestämt mig för. Kommer fortsätta utöva Crossfit men just nu försöker jag faktiskt att hitta en träningsform där jag inte känner att jag behöver prestera. Men det är svårt, min hjärna klarar inte riktigt det. Jag vill gärna förbättra och mäta mina resultat.

Summering av Lidingöloppet 2013

Uppladdningen inför årets upplaga av Lidingöloppet har inte varit den bästa. Jag har inte kunnat träna för någon tid i år. Mitt mål för i år var att försöka vara lite mer närvarande om omgivningen och ta till mig mer av publikens hejarop och ha roligt. Generellt försöka se det jag gör som en upplevelse och inte bara en mätning i prestation. För jag är själv min värsta fiende när det kommer till fysisk prestation. Som jag skrev häromdagen ”Jag ska för ovanlighetensskull försöka vara lite sund mot mig själv och inte köra slut på mig totalt, men vi får väl se hur det går med det.”

Hur tror du det gick? =)

Timmarna före

Jag laddade med rejäla mängder energi dagen före, startade dagen med lugn och skön frukost där jag såg Anders på Nymo. Vem blir inte inspirerade av honom?

K följde med ut till starten, det var riktigt bra väderförhållande, något kyligt innan start men så fort jag kom igång med löpning var temperaturen perfekt. Sa även till K att jag skulle ta det lugnt och inse att jag faktiskt inte haft möjlighet att träna för någon tid. Samtidigt som jag kom jag på mig själv med att börja tänka tider i huvudet på vägen dit.

Jonas innan start - Lidingöloppet 2013
Laddad inför mitt 5:e Lidingölopp.

Början av loppet

Jag började lugnt, var inte alls lika forcerad med tid och fart som förra året. Jag hade tänkt ut en lugn pace på runt 5:30 som jag höll ungefär (5:30 känns som ett trivsamt tempo i början). Såg mig omkring och njöt av det fina vädret. Sprang förbi hjälten Anders vid 4 km och allt kändes bra. Jag blev påmind om varför jag gillar Lidingöloppet så mycket, det är ett riktigt härligt lopp.

En bit in i loppet, efter drygt 7 km på en asfaltssträcka stiger jag snett, det smäller till i höger fot, en kvinna i publiken bredvid skriker till. Jag stukar fotfan! Jag fortsätter men stannar till, det gör ont när jag stödjer mig på foten så jag börjar jogga igen, det känns lite bättre då. Nästkommande 10 minuter snurrar det i skallen, bryta, fortsätta, bryta, fortsätta. Jag bestämmer mig för att fortsätta, mest för att skadan redan skett, jag kommer ha ont oavsett.

Mellan 10-20 km

Första stunden efter jag stukade foten har jag inte så ont, jag är mest arg och springer snabbare. Folk applåderar och hejar, solen skiner. Jag känner mig stark.
De nästkommande 3 kilometrarna springer jag ganska snabbt. När ungefär 18 km återstår sneglar jag på sjukvårdstältet jag springer förbi, kylspray och lindad fot kanske? De kommer förmodligen avråda mig från att fortsätta… så nä, jag skippar tältet. Jag tar mina två alvedon jag har med mig, lite sportdryck och vatten och kutar vidare istället.

Men nu, med ca halva loppet kvar har jag rejält ont. Men det blir också det som driver mig att fortsätta. Ju längre jag springer och har ont, desto närmare är jag målet.

Nu har jag ändå sprungit 5-6 km med öm fot, då kan jag likaväl fortsätta — tänker jag.

Med ungefär 13 km kvar till mål bestämmer jag mig för att öka. Flåset och benen känns ganska starka, och jag börjar öka farten något. I drygt 6 km springer jag i femminuterstempo. Foten gör ont men nu kan jag inte bryta, kanske kan jag till och med få min bästa tid nånsin.

Sista milen

Sista milen sliter jag… Kraften och farten går i vågor, ett par kilometer går sakta, jag tar en energigel och får lite mer energi, jag ökar. Jag inser att jag har en möjlighet att slå mitt personbästa.

Foten gör mest ont backarna. Jag försöker springa i alla backar, jag går i halva aborrbacken och nån annan backe jag inte minns namnet på. Mitt fokus nu är bara inställt på prestation och tid. Sista 8 kilometrarna kör jag allt för att slå PB.

Backarna suger i benen och foten men jag är hyffsat stark konditionsmässigt. Får springa om rätt många, folk är dåliga på att hålla höger, alla är trötta antar jag. Här är jag tävlingsjonas =) Det är bara framåt som gäller.

Sista 4 km är sjukt sega, jag har kört på ganska hårt vilket börjar kännas i ben och flås. Jag tar min sista gel och fortsätter, det är bara att nöta, jag kollar på klockan, det blir tajt att slå min tid. Jag fortsätter springa om många… 2 km kvar. Jag slutar kolla på klockan, nu är det bara att fortsätta springa…

Du kommer komma i mål och du kommer få en bra tid — tänker jag.

Upploppet, jag ser målet men jag ser inte tiden, jag struntar i det, bestämmer mig för att bli närvarande igen, tittar mig omkring, njuter av publikens applåder och hejarop, tänker på hjälten Anders. Tänker på hur mycket jag har slitit, två mil i smärta, jag kommer i mål, min klocka stannar på 2:40:16.

Efter målgång

Jag stannar, börjar nästan gråta, får en medalj, kan knappt gå. Letar efter sjukhustält, ser inget, orkar inte stå i kö för nåt att äta. Vill inte sätta mig ner för risk att inte kunna ställa mig upp. Fryser, hämtar mina kläder och väska haltande, så mycket folk överallt. Halta i folkvimmel är inte roligt…

Ringer K och berättar läget… Hon får mig att fortsätta leta efter sjukvård och till slut hittar jag ett tält. De lindar om foten och råder mig till vila och att ha foten i högläge närmsta dagarna.

Kvällen

Kvällen var ganska märklig, det var först då allt sjönk in. Kände mig mest som en idiot. Ingenting var värt smärtan jag hade… hur lättlurad eller dum jag varit som fortsatte. Varför då? Har inget svar på det, det är så jag fungerar, jag har alltid, alltid främst tävlat mot mig själv i all fysisk prestation.

Jag är fullt medveten om att det här bara är en stukning och ett lopp i mångas ögon. Men imorse när jag vaknade och såg min fot kändes det sjukt och galet att jag sprungit 23 km med en fot jag knappt kan gå på. Och på näst bästa tiden nånsin. Jag kom i mål på 2:40 med stukad fot. Det är både fantastiskt och sjukt på samma gång.

Nu ett dygn senare känns foten lite bättre och förmodligen är det en lättare stukning eftersom jag trots allt kunde fortsätta springa. Nu ska jag leta upp kryckorna i källaren och vila foten närmsta dagarna, så får vi hålla tummarna att foten snart blir bra igen.

God öl
Den här smakade gott efteråt.
Foten
Foten då va.

Dagen före LL2013

Ätit fem tacos, ett ägg, en ölkorv, lite godis och druckit en läsk så här långt. Jag ska nog få i mig tillräckligt med kalorier idag, det tror jag. =)

Imorgon är det dags för Lidingöloppet igen, det blir femte gången i rad jag kör det loppet. Första gången 2009 var anledningen till att jag började träningsblogga.

Tiderna

2009, 3:26
2010, 2:55 (kapade tiden med 31 min)
2011, 2:42
2012, 2:39

Jag anmälde mig till årets lopp tidigare i våras mest för att ha sprungit fem år i rad. Och tanken att slå min tid för varje år är ju också lockande.

Förra året gick jag ut ganska hårt, sprang i femminuterstempo första 18 kilometerna sen kroknade jag totalt och gick över till sexminuterstempo sista milen.

Det tänkte jag inte upprepa i år. Jag har heller inte kunna träna för någon tid i år, att slå förra årets tid på 2:39 blir svårt. Jag ska för ovanlighetensskull försöka vara lite sund mot mig själv och inte köra slut på mig totalt, men vi får väl se hur det går med det.

Att springa runt på under tre timmar vore trevligt.

Haj, haj!

SvD: Hur lyckas man sista milen på Lidingöloppet?

Snart Lidingöloppet 2013

Knappt tränat på drygt sex veckor, framförallt inte sprungit.

Blev 6 km löpning i tisdags och 9,5 km idag.

Siffror på det…


Siffror på löpning

Om en vecka springer jag Lidingöloppet för femte gången i rad. Målet att slå min tid 2:39 från förra året blir svårt tyvärr men jag ska göra ett försök. Framförallt ska jag försöka njuta av stunden och ha roligt.

Resultat Lidingöloppet 2012

Då var mitt fjärde Lidingölopp avklarat och vilket jäkla lopp det blev. Visade sig bli extremt tungt och det beror nog både på att jag inte haft jättestort fokus på Lidingöloppet plus att jag tränat och tävlat med helt andra muskelgrupper i år.

Här kommer en matig brief från gårdagens terränglopp.

Innan start

Var uppe ganska tidigt då min syrra var här på besök för att köra hennes första Lidingölopp. Hon startade två timmar för mig. Jag slevade i mig mycket gröt och tog med mig kyckling och pasta som lunch.

Lunch innan Lidingöloppet
Finlunch innan start

Början av loppet

Startar i startgrupp 2 kl 12:40. Ganska laddad och bra väderförhållande. Blir snabbt varm och inser att jag nog har lite mycket kläder på mig (långarmat, t-shirt och långa tights).

Som vanligt är det ganska trångt i början och första 8 km går i ”startledstempo”. Därefter blir det något bättre men jag tycker det är ont om plats fram till 15 km. I år började jag mycket hårdare än jag brukar (trots osäker form) och springer första 15 km på 01:16, 6 minuter snabbare än förra året, här nånstans började jag få ont i benen.

Mellan 10-18 km tycker jag det var ovanligt trångt och nästan inga håller höger (trots rutinerad startgrupp), vilket jag störde mig på mer än tidigare, sprang om folk när det fanns möjlighet.

Sista milen

Nånstans efter 18 km börjar energin ta slut i mina ben och flåset ökar, kontrollen jag kunde ha förra året blir svårare att ha nu då jag måste fokusera på att sätta ena benet framför den andra så snabbt jag kan.

20 km passerar jag 7 minuter snabbare än förra året men därefter tappar jag kraftigt. Sista milen har jag väldigt ont i benen och trycker i mig sportdryck vid varje väteskekontroll

Målgång

Mellan 25-30 km går allting ganska långsamt (i jämförelse), vissa partier har jag en kilometertid på en minut långsammare än snittet (5:30-6:00). Här fick jag slita och kämpa för jag ville såklart slå min tid från förra året.

Upploppet var tungt och lerigt men alltid lika härligt att springa och höra folkmassan skrika efter att man kämpat i tre mil. Kom i mål på 2:39:20, ungefär tre minuter snabbare än förra året vilket jag får vara nöjd med.

Summa sumarum

Tyngsta loppet av de fyra jag kört men samtidigt den bästa tiden, trots fokus på mycket annat i år. Hade lite annan strategi än tidigare år och försökte springa snabbt första biten men tyvärr lyckades jag inte hålla det hela vägen.

Benen kändes otroligt tunga och det beror på att jag inte tränat mycket ben eller haft så mycket fokus på Lidingöloppet i år. Har tränat och tävlat med många andra muskelgrupper i år jämfört med förra året.

Har ont i fötter och ben idag, ska bli spännande att flytta på tisdag 🙂