Summering av träningsåret 2012

Har varit mycket jobb senaste veckorna och det rundades av med en kraftig förkylning den här veckan. Inte tränat på någon vecka och inte sprungit sedan Lidingöloppet. Med lite halsont och på en ny bloggplats tänkte jag summera träningsåret 2012.

För ungefär ett år sedan började jag fundera på marathon. Jag har aldrig gillat att springa särskilt långt men hade ändå tänkt ett tag att det vore roligt att genomföra ett marathon. Mest för att ha gjort det. Plus att jag gillar att utmana mig själv. Därför blev det en köplats till Stockholm Marathon 2012.

Någon gång i januari fick jag en plats och först då började jag fundera på vad jag gett mig in på men betalade såklart.

Någon gång på våren anmälde jag mig även till Stockholm Triathlon (sprint distans) och Lidingöloppet.

Att springa ett marathon

Mycket av min fokus första tiden på året låg så klart på Stockholm Marathon, jag hade aldrig sprungit särskilt långt och var väldigt ödmjuk för en så pass lång distans. Kom igång ganska sent med min träning, började löpträna 11 veckor före start, vilket en del tyckte kändes väldigt sent. Beroende på fysisk form rekommenderas åtminstone 20-25 veckor.

Jag balanserade mellan att inte träna för hårt på kort tid (och riskera skador) med att träna tillräckligt för att klara av 42 kilometer. Första månaden började jag relativt lugnt och många pass med ungefär samma distans 8-11 km. Med drygt 6 veckor kvar började jag springa ett långpass i veckan på 22 km. Dagarna innan start kände jag mig i skaplig form faktiskt.

Väl på tävlingsdagen hade vi horribelt väder med bara 4-8 grader varmt med regn och blåst. Sträckorna på gärdet och västerbron var nästan löjligt jobbiga, extrem vind och regn. Jag kämpade på och trots magproblem kom jag i mål på 4:04. Min ambition var runt 4:15-4:30 så jag var helt klart nöjd, även om en liten del av mig hade tyckt det varit roligt att komma under fyra timmar.

Här kan du läsa mer om min träning inför Stockholm Marathon och mitt resultat

Spontananmälan till Aim Challenge

Tillsammans med Christian anmälde jag mig till Aim Challenge. En multisporttävling där man på 6 timmar (i kraftigt varierad terräng) ska plocka så många kontroller som möjligt. Utan att ha cyklat en meter på mountainbike var det ändå en tävling jag såg fram emot.

Träningen inför Aim Challenge blev ganska individuell då det var semestertider. Jag tränade löpning/cykling inför Stockholm Triathlon men lånade en mountainbike och hann med tre rundor i Nackareservatet tillsammans med Christian.

Själva tävlingen gick över förväntan och vi kom i mål på 35:e plats av totalt 114. Dock har jag nog aldrig tagit ut mig så mycket, faktiskt mer än under Stockholm Marathon, fick tom draghjälp av min tävlingskollega sista backen. Benen var totalt slut av all cykling.

Mer om träningen inför Aim Challenge

Stockholm Triathlon

Också en ganska stor utmaning, även om jag körde Lidingö Triathlon året innan. Fokuserade mer på min cykling och att simma crawl. Under Lidingö Triathlon simmade jag bröstsim i badbrallor. Inför årets triathlon köpte jag mig en våtdräkt och tränade ihop med min flickvän som också anmält sig, vilket gjorde mig extra motiverad. Blev en del cykelturer, löpningen kändes okej medans simningen kändes oklar. Sen kom semestern emellan så dagarna före start kändes formen sådär.

Loppet gick över förväntan! Bra tid på simning och mycket bra tid på löpningen. Simma (20:49), cykla (37:48) och springa (18:31). Läs om mer om mitt resultat

Lidingöloppet

Mitt fjärde i rad men jösses vilket lopp det blev. Jag kunde inte låta bli att sätta höga mål, jag har sprungit det så många gånger nu och min träning i år har varit mycket mer intensiv än tidigare. Men min form kändes ändå osäker.

Jag startade i startgrupp 2 och gick ut hårt. Första 15 km springer jag 6 minuter snabbare än året innan (1:16). Vid 20 km hade jag tagit in ytterligare en minut och var totalt 7 minuter snabbare än tidigare.

Efter 20 km tappar jag kraftigt, mina ben hade gjort ont länge. Vissa partier har jag en kilometer tid på (5:30-6:00). Jag fick slita och kämpa på rejält för att få en bättre tid än tidigare år och vid mål stod klockan på 2:39. En förbättrad tid på 3 minuter jämfört med Lidingöloppet 2011. Något jag nästan gråtandes pga smärta var nöjd med. Helt klart tyngsta loppet av alla Lidingölopp jag kört. Här är en bloggpost med mer detaljer kring årets resultat.

Min syrra sprang också, vilket var riktigt roligt! Kul att känna tävlingsglädjen ihop! Bra tid fick hon också. Bra Jenny!

Summa sumarum

Det blev en del lopp i år, fyra totalt och alla ganska fysiskt utmanande faktiskt. Bästa känslan efteråt men och värsta tävlingen var Stockholm Marathon. Med några kilometer kvar fick jag en härlig och obeskrivlig känsla rusande i min kropp. Trots regn, blåst och låg temperatur fick jag lyckorus i kroppen. Jag hade planerat och tränat så länge (och framförallt hårt), 42 kilometer kändes väldigt långt under hela våren men nu hade jag ”bara” 3-4 kilometer kvar och jag visste att jag kommer klara det.

Det är därför jag älskar utmaningar, känslan efter man klarat av det, efter allt slit, är obeskrivbar och väldigt härlig. Rekommenderar alla oavsett fysisk form att anmäla sig till en fysisk utmaning.

Så vilken blir din utmaning 2013?