Smärta i knät

Sprang min andra löprunda efter Stockholm Marathon igår. Blev standardrundan på 11 km men efter 5 kilometer började jag känna stickande smärta i mitt vänstra knä. Sprang ytterligare någon kilometer innan jag tvingades avbryta och gå resten.

Det gör ont i utsidan av knät och en bit ner och framförallt nedför trappor.

Idag känner jag inget förutom lite öm i andra knät. Ska kolla upp lite stretching för löparknä och även prata med min syster som är sjukgymnast. Kommer nog kolla upp det om jag får mer känningar, man ska lyssna på sin kropp.

Aim Challenge

Idag har jag anmält mig till ytterligare en tävling, Aim Challenge i Lindvallen. En multisporttävling där man under 6 timmar cyklar, springer, simmar, klättrar, paddlar och letar upp så många kontroller som möjligt.

Man tävlar i tvåmannalag så jag och Christian deltar med laget team SeeJay. =) Jag måste fixa en MTB tills dess.

Aim Challenge
Mer om tävlingen

Video från förra årets tävling

Ska bli riktigt kul!

26 km cyclocross

Var ute och rastade min cyclocross igår, är lite trött på löpningen just nu så det är skönt att ta cykeln ibland.

Blev en varierande runda med både landsväg och lite skog/eljusspår. Cyklade ut mot Nacka och vände in mot stan, vek av mot Södra Hammarbyhamnen och körde 4-5 km i Årsta skog.

Skön runda i härligt sommarväder!

Så här ser det ut på Runkeeper.com

Träning sen maran

Veckan efter Stockholm Marathon blev det lugnt, tränade ingenting faktiskt. Dels för att vila men också för att det var mycket jobb.

Förra veckan blev det en del dock… så här såg förra veckan ut:
Måndag, styrka med nya magövningar (första gympasset på en månad)
Tisdag – onsdag, rejäl träningsvärk i mage
Torsdag, ca 4 mil på cyclocross. Skönt att komma igång med cyklingen igen
Fredag, kort intensivt gympass, mycket axlar
Lördag-söndag, rejäl träningsvärk

Igår blev det 7,5 km löpning, första rundan sedan maran. Förvånansvärt tungt, mycket flåsande från 4 km och framåt.

Ny utmaning – Stockholm Triathlon

Några veckor efter min första och största fysiska utmaning hittills är det dags för en ny, Stockholm Triathlon 2012.


Jag tävlade i Lidingö Triathlon förra året (och hade gärna gjort det igen men är bortrest) så helt nytt blir det inte.

I år anordnas dessutom VM i triathlon på Stockholm Triathlon så det lär många deltagare och mycket publik vilket gör allt lite extra kul. Sjukt taggad att springa med världseliten!

Så här såg det ut 2011

Peppen! Testa dina krafter du också!

Resultat – Stockholm Marathon 2012

Då var det avklarat! Efter 11 veckors träning med 4-5 långpass på ca 22 km lyckades jag komma i mål i Stockholm Marathon 2012. Jämför jag med tidigare träningslopp så är detta helt klart det lopp jag förberett mest även om jag kom igång sent. (Det rekommenderas att man tränar löpning 20-25 veckor inför ett marathon.)

Först av allt, vilket väder! Så här skriver de på stockholmmarathon.se

Det hade inte gått att hitta en vidrigare dag att genomföra ett maratonlopp än denna lördag. Kvicksilvret var nere på tre grader strax efter start och kröp sen upp till fyra. Vinden låg på runt tio meter/sekund med kastbyar upp till 18 m/s. Lägg på ihällande regn på det och vi får 16 000 genomfrusna löpare.’

Inför starten

Det var minst sagt kallt. Tycker ändå tiden före starten kändes OK, det var lite struligt i omklädningsrummet och vid kön till värdesaksinlämningen men jag lyckades hålla mig ganska varm i långa tights och en luvtröja timmen före start. (En svart sopsäck som regnskydd hade varit smart.) Körde lite jogging, indianhopp, drack sportdryck och åt nötter och choklad som uppvärmning.

Början av loppet

Jag hade med mig en egen vattenflaska för att skippa första vätskekontrollen, min tanke med det var att springa förbi några och slippa trängas men det visade sig att det spelade mindre roll. Det var ganska trångt första 7 kilometrarna men mig gjorde det inte så mycket då klungan höll ungefär samma tempo som jag tänkt.

Min GPS klocka strulade pga vädret så jag bestämde mig för att lyssna på kroppen istället vilket var rätt beslut, hade fullt upp att mota vinden och regnet. Sprang i mina lättare löparskor under loppet, de har lite mindre dämpning och det slog mig kvällen innan att jag aldrig sprungit över en mil i de skorna tidigare, vilket jag fick känna av då jag började få ont i benen redan efter 15 km ungefär.

Mitten av loppet

När jag hade sprungit ungefär 15-16 km kom första tankarna om vad jag gett mig in på, det regnade och blåste något enormt, jag hade rejält ont i benen och flåset började så smått att öka. När jag sprungit ungefär två mil tog jag två alvedon för att lindra värken i benen men tror inte de hjälpte så mycket.

Det kändes som jag gick in i något slags stealth mode under loppets gång. Det vara bara att kötta.

De värsta partierna var de öppna delarna av loppet där det var mycket kastvindar och regnet piskade. Delar av Södermälarstrand var segt och Västerbron samt Gärdet var horribelt.

Så här såg det ut på Västerbron

Slutet av loppet

När jag passerat Västerbron för andra gången hade jag sprungit ungefär 35 kilometer, då började jag tänka att snart är jag i mål och kände mig relativt pigg konditionsmässigt men benen var tunga som sten.

På något sätt hade kroppen vant sig vid ömma och tunga ben. Större delen av loppet hade jag hållt ett bra tempo, i snitt under timmen de första tre milen och då var det bara att försöka hålla samma tempo den sista biten.

– Bara 7 kilometer kvar, tänkte jag. Sju väldigt tunga kilometer.

Målgång

Till slut kom jag i mål! På nettotiden 4:04:13. Jag hade siktet inställt på 4:15 +/- 10 minuter så jag är helt klart nöjd. När jag väl var i mål ville jag bara hem, det var lite köer till omklädning och annat och väldigt väldigt kallt. Först när jag hade kommit hem, tagit en varm dusch och lagt mig under täcket insåg jag vilket oehört slit jag utsatt mig för. Känslan av att lyckas med ett mål man ställt in sig på och tränat inför är obeskrivlig. Oehört utvecklade och peppande! Ångrar definitivt inte att jag ställde upp men är lite för tidigt att svara på om det blir fler gånger. Haha…

70-80 meter kvar till mål
70-80 meter kvar till mål

PS. Jag blev imponerad av många därute. Fanns många med mycket pannben! Det var flera som kämpade med krämper, haltade, flåsade och som fick slita betydligt mer än jag behövde. Stor eloge till dem och till alla funktionärer! DS.